Allsta

Byn Allsta har ett mycket vackert och exponerat läge. De odlade fälten täcker den vida dalgångens botten och går en bit uppför sluttningen mot Allstaberget och Tjärnberget. Där åker och skog möts, ligger byns bebyggelse glest grupperad utefter byvägen. De stora ladugårdsbyggnaderna från 1900-talets första årtionden utgör ett markant inslag i byn. Fyra av mangårdsbyggnaderna är stora s.k dubbelkorsbyggnader som byggts till med en födorådsbostad på ena änden. De övriga är med ett par undantag korsbyggnader. De flesta husen är ganska stora. De allra flesta är från 1800-talet, men tre bostadshus är yngre, från 1930-40-tal. Några av de äldre husen har genomgått moderniseringar som även förändrat dem utvändigt, medan andra har sin ursprungliga byggnadsstil bevarad. Några har omvandlats till sommarställen. Under främst 1970-talet tillkom ett antal sommarstugor, dock inte i den gamla bykärnan.

Källa: ”15 byar i Kramfors Kommun” utgiven av Kramfors Kommun 1985.

Historia

De första bofasta invånarna l Allsta som lämnat spår efter sig levde här någon gång under järnåldern. Rösen och kummel är minnen från den tiden. Också själva namnet vittnar om byns höga ålder. Ortnamn på ”-sta” är ofta från sen järnålder (omkr 600-1000). ”Sta” kommer av stad, möjligen i betydelsen boplats, första leden i namnet är genitivformen av ett fornnordiskt mansnamn, t ex Alver. Allsta skulle alltså betyda ungefär Alvars ställe.

När Allsta kartlades för skatteläggning 1754 fanns det 7 hemman. Gårdstomterna låg närmast skogen, som de gör än idag. Nedanför sluttade vall- och åkermarken mot Allstabäcken. För skatteläggningen värderades också andra tillgångar. Det fanns sju små humlegårdar på tillsammans 330 humlestänger. Det var på den tiden påbjudet i lag att odla humle. De kottliknande blommorna användes till framställning av dricka.

1854, precis hundra år efter skatteläggningen kartlades Allsta på nytt, denna gång för laga skifte. Då fanns då tolv hemman. Ägosplittringen var mycket stor. Inte mindre än fem av bondgårdarna och sammanlagt fem torp, däribland två i Viken, måste flyttas ut för att åstadkomma lämplig ägodelning. I samband med skiftet lät en av bönderna klyva sitt hemman i två delar. Antalet steg då till tretton hemman. Allsta var en stor by med sina tretton hemman och hade också många torp, elva stycken inklusive båtsmanstorp.

Till laga skifteshandlingarna hör ett värderingsprotokoll över de gårdar som skulle flyttas ut från byn. Protokollet är mycket detaljerat och ger en god uppfattning om byns bebyggelse vid mitten av 1800-talet. Till varje hemman hörde många olika slags byggnader. Förutom själva mangårdsbyggnaden kunde det även finnas: födorådsstugor, fähus och stallbyggnader, bryggstugor, badstugor, trösklogar, härbren och smedjor. Husen var timrade och hade spåntak (mangårdsbyggnaderna) eller brädtak (uthusen). Färgskalan höll sig till de grå nyanserna, från grundstenarna till taknocken. Rödfärgen hade ännu inte nått Allsta. (Möjligen fanns det röda hus bland de gårdar, som inte är med i värderingsprotokollet.) De jättestora sädeshässjorna, brunnarna med sina långa brunnsstänger och gärdesgårdarna som löpte runt alla inägor hörde till numera helt försvunna inslag i landskapet. Alla utflyttningarna efter skiftet innebar stora ingrepp och en betydande utglesning av dem gamla byn, men även därefter fortsatte utglesningen. Särskilt många ekonomibyggnader försvann när jordbruket förändrades och krävde nya typer av byggnader.

Det var vanligt förr att det bodde 3 generationer tillsammans. Byn hade en genuin jordbrukarbefolkning. 2 av torparna var strandfiskare och 2 arbetare. Det bodde 15 s k inhysehjon i byn.  De flesta av dessa var enligt anteckningar i längden ”utfattiga”.

1900 bodde det alljämnt 13 bönder i Allsta, dessutom 6 torpare eller arbetare och 1 målare. Orsaken till den kraftiga befolkningsminskningen är okänd.

1940 bodde det 12 hemmansägare i byn. Hantverkarna hade blivit fler; det fanns 2 murare, 1 sömmerska och 1 snickare, dessutom jordbruksarbetare, vägarbetare och enbart ‘arbetare’. Det bodde också en rysk undersåte i byn. Han var ett orginal och vagabond som ursprungligen kom från Kemi i Finland. Han levde på att nasa och fiska och flyttade ofta. i Allsta bodde han i en sjöbod och tidvis i en jordkula. Till sist hamnade han på ålderdomshemmet, men dog efter en kort tid där. 

1980  Efter 2:a världskriget och fram till idag har invånarantalet minskat mycket kraftigt och andelen äldre människor ökat. Utvecklingen är typisk för landsbygden.

Läs mer om Allstas historia här.

Källa: ”15 byar i Kramfors Kommun” utgiven av Kramfors Kommun 1985.

Verksamheter

Allsta har aldrig haft kvarn på egen mark men på 1850-talet köpte några av bönderna en fallrättighet, i Östanöbäcken, på 50 år. De byggde en liten kvarn och malde till husbehov där. Nere vid Allstabäcken byggdes ungefär 1925 en annan större anläggning, den sk. Allstaladan, som innehöll en mjölkkylningsanordning. Allsta och Frök sålde mjölk till industribefolkningen på Svanö.

Industrins uppblomstring i Ådalen påverkade på så vis omgivningarna även indirekt genom att bönderna fick större avsättning för sina ladugårdsprodukter.

En bit in på 1900-talet blev det sämre tider för sågverksindustrin och många nedläggningar följde. Många emigrerade. En viss utvandring skedde även från Allsta. Det var ungdomar från flera av gårdarna som lämnade sitt gamla land för att söka lyckan främst i Kanada och USA.

Fisket var en betydande binäring i Allsta ända in på 1900-talet även om det minskat i betydelse redan under 1800-talet. Gemensam gistplats för byalaget fanns vid Gaviksfjärden. Fiskevatten som hörde till byn var också gemensamma.

I mantalslängden för Allsta från 1860 finns två ”strandfiskare”. Fisket var för dem den huvudsakliga sysslan. Lide 5:10 fungerade i ganska hög grad som en fiskefastighet när Nordlövs köpte den 1927. Företrädaren var emellertid den siste i Allsta som fiskade mer yrkesmässigt. Man fiskade allmänt till husbehov ännu ett tiotal år. Numera är det ingen i byn som fiskar annat än för nöjes skull.

Ännu på 50-talet fanns det service och hantverkare att tillgå och det var levande jordbruk på alla gårdar i Allsta,

Butiken i Östanö var kvar till för ett par år sedan och skolan till 1960. Det fanns många ungdomar i byarna och föreningslivet var livligt. Det fanns bl a en gymnastikförening och frisksportsklubb.

Ca 1930 bvggdes IOGT:s ordenshus i Östanö. Där hölls möten av olika slag och då var det ofta fullsatt i lokalen. Man spelade amatörteater och bl.a. den riksbekante fredspredikanten Harald Pettersson kom och höll anföranden. NKI realskolor flyttade ut på landet i mitten av 40-talet, bl.a. till Nyadal, så att även landsbygdens ungdomar fick chans att ta realexamen.