Torpare
Under slutet av 1700-talet och 1800-talet var folkökningen i Sverige mycket stor, särskilt på landsbygden (där de flesta svenskarna bodde) och främst bland torpare, backstugusittare och inhyseshjon. Torpen blev fler än någonsin tidigare. I Allsta hade torpen ökat till tolv från ett enda ca 90 år tidigare. Ungefär hälften låg i byns södra del. Ett låg i Eden och resten i Viken.
Byalaget ägde gemensamt båtsmanstorpet som änkan Lisa Cajsa Allsta innehade med rätt att bebo under sin livstid. Ny plata för torpet överenskoms. Också torparänkan Cajsa Greta Nilsdotter bodde ”på livstid” på ett torp upplåtet av byalaget. Nu kom hennes torp under Måns Månsson. Denne medgav änkan att orubbad kvarbo å sin tomt i hennes återstående livstid mot erhållande av den gödsel som faller vid hennes gård” samt dessutom födoråd enligt särskilt kontrakt. Torparen Jon Jonsson som också måste flytta sitt torp fick i ersättning ”två åkedagsverken årligen i sex års tid under sädestiden utav hemmanets innehavare”.
Torparna ägde ingen jord. Man arrenderade vanligtvis torpet antingen på viss tid (oftast 50 år) eller på sin och sin hustrus livstid. Torpen räckte j allmänhet inte till för att försörja en familj. Extra inkomster var nödvändiga. Många torpare var skogsarbetare eller jordbruksarbetare.
När sågverken i Ådalen började växa upp i en våldsam takt under andra hälften av 1800-talet tog många torpare från socknarna i närheten arbete där. De närmaste stora sågverken var de i Nyadal och Lugnvik. Arbetssäsongen varade över sommaren. I Noraström fanns en mindre såg, som startades 1899 och i Edsviken fanns en som var igång under 1920-talet.
Backstugusittare och inhyseshjon
Backstugusittarna och inhyseshjonen utgjorde landsbygdens underklass. Var backstugorna låg framgår inte av skifteskartorna men Arne Nordlöv berättar att det ännu i hans ungdom fanns backstugor som låg alldeles i skogsbrynet ovanför bondgårdarna. En backstuga låg invid norra landsvägsgrinden där ”Gamm-Greta” bodde. (Den var dock borta före hans tid). Pär Jons Maria bodde i en annan. Alla backstugor är nu borta.
Allsta 1982
Familjen Lundgren, som behöll sina kor längst, sålde dem 1977. De hade då varit ensamma om att ha kor i ganska många år.
Hos Nordlövs började man med fåravel 1951 och ägnar sig numera helt och hållet åt den. De har ca 300 avelsfår. Under somrarna när tackorna lammar stiger antalet till ca 800.
Björn och Inger Nordlöv arrenderar en stor del av Allstas åkrar och även en del av Fröks. En Lidebo arrenderar resten av Allstas mark. All odlad mark i byn hålls i hävd.
En stor del av byns vuxna är pensionärer och andelen barn är liten. För tre år sedan föddes en liten flicka i Allsta. Dessförinnan var det 27 år sedan någon föddes här.
Karta
Karta som visar hur de fem gårdarna i Allsta låg 1695 samt de tolv som fanns 1983.
Källa: ”15 byar i Kramfors Kommun” utgiven av Kramfors Kommun 1985.
Bilder
Foton från Margit Nordlöfs privata fotoalbum:
NORABYGDEN 