Hur mår Gaviksfjärden?

Efter att ha berättat lite om vår provtagningsverksamhet (läs tidigare artikel Ett stopp i Gaviksfjärden) tänkte jag nu gå ner på djupet och berätta om hur Gaviksfjärden mår…

Den regionala miljöövervakningen i Västernorrland omfattar nio olika programområden, och ett av dessa är Programområde Kust och hav som följer upp länets miljötillstånd i havsmiljön (se mer info här). Miljöövervakning är långsiktigt återkommande undersökningar som används för att kunna följa storskaliga miljöförändringar, upptäcka miljöproblem, vara ett underlag till beslut samt för uppföljning av olika åtgärder. I Gaviksfjärden finns flera miljöövervakningsprogram som pågått under lång tid, vilket innebär att det finns så långa tidsserier att man kan göra trendanalyser för att se om har skett några miljöförändringar. Andra övervakningsprogram har inte pågått lika länge och där man inte heller göra några trendanalyser. Gaviksfjärden representerar också en relativt opåverkad havsmiljö och fungerar därför som en referenspunkt för andra kontrollprogram (tex. från industrier).

Här följer nu en genomgång och resultat av några miljöövervakningsprogram som finns i Gaviksfjärden, med fokus på de två första som jag själv jobbar med 🙂 .

Övervakning av hydrografi, kemi och plankton i havet

Övervakningen av fria vattenmassan har pågått sedan 1999, och utförs nu 10 gånger/år på 1 station i Gaviksfjärden av Umeå marina forskningscentrum, Umeå universitet. Temperatur och salthalt mäts på alla djup i vattenmassan med en CTD-sond som sänks ner till botten och sedan upp igen. Vattenprover tas sedan på olika djup med vattenhämtare.

Rosetten
En rosetthämtare med CTD-sond och 12 vattenhämtare. Foto: Anna Palmbo Bergman.

Ett djupintegrerat prov tas även med en 10 m lång slang för att titta på växtplankton och klorofyll i den produktiva zonen.

Slangprovtagning
Slangprovtagning. Foto: Anna Palmbo Bergman.

Djurplankton tas med en stor håv som dras från botten och upp till ytan.

Håv
Provtagning med håv. Foto: Anna Palmbo Bergman.

Inga förändringar i temperatur kan ses på lång sikt. Temperaturen i ytlagret (0-10m) är som varmast i juli-augusti (runt 18 °C) och kallast i februari (runt 0-1 °C). På djup större än 60m varierar inte temperaturen så mycket utan ligger runt 1-4 °C. Inte heller salthalten i ytvattnet visar någon förändring, utan ligger runt 5,0 psu i ytvattnet och runt 5.8 psu i djupvattnet. Under juni-september är vattenmassan normalt skiktad i 2 skikt. Skiktningen beror främst på temperaturskillnader, men i den nedre delen även av salthaltsskillnader. På hösten bryts skiktningen, svagare skiktningar på djupare vatten kan finnas kvar och beror då främst på skillnader i salthalt.

CTD_Profil
Exempel på skiktning orsakad av temperatur- och salthaltsskillnader.

En rad förändringar i vattenmassan har skett sedan 1999. Syrehalterna i djupvattnet har sakta minskat, medan halterna av totalfosfor och vinterhalterna av fosfat har ökat. Halterna av kväve är däremot oförändrade, både oorganiska halter och totala halter. Dessa förändringar kan även ses på utsjöstationerna i Bottenhavet.

Syre
Syrehalter i Gaviksfjärden 1999-2016.

 

TotP
Halter av totalfosfor i Gaviksfjärden 1999-2016.

 

TotN
Halter av totalkväve i Gaviksfjärden 1999-2016.

Både kväve och fosfor påverkas av omgivande landområden, punktutsläpp och atmosfär, men även i hög grad av interna processer. Vid syrebrist kan fosfor som är bundet i bottnarna frigöras. Lokal belastning av näringsämnen från tex. enkilda avlopp kan också bidra. Men orsaken till förändringarna i Gaviksfjärden behöver ses i stor skala, där utbytet med vattnet i Bottenhavet har stor inverkan. Gaviksfjärden har en liten tillrinning från vattendrag och påverkas med sin djupa och exponerade mynning mycket av kontakten med öppna havet. Bottenhavet påverkas i sin tur av Egentliga Östersjöns mellanskikt som bidrar med syrefattigt och fosforrikt vatten till djupvattnet i Bottenhavet.

Ökningen av fosfor och oförändrade/eller minskande kvävehalter har medfört att den viktiga kvoten mellan kväve och fosfor har minskat. Kväve har fått en större roll som begränsande ämne för växtplanktonens tillväxt, vilket kan leda till en ökad tendens för blomningar av cyanobakterier (kallas också av tradition blågröna alger), som kan tillgodose sitt kvävebehov genom att fixera kväve från luften istället.

Sommarvärdena visar att halterna för klorofyll-a har ökat i Gaviksfjärden under perioden 1999 till 2016, vilket indikerar att produktionen av växtplankton har ökat. Provtagning av växtplankton har dock bara pågått sedan 2007 så ingen trendanalys har gjorts ännu. Växtplanktonen uppvisar en förväntad variation över året, med en vårblommningstopp i slutet av april till början av juni och sedan lägre halter. Ibland blir det också en höstblomning.

Chla
Klorofyllhalter i Gaviksfjärden 1999-2016.

Övervakning av mjukbottenfauna i kust och hav

Övervakningen av bottenfauna har pågått sedan 1995 och utförs av Umeå marina forskningscentrum, Umeå universitet. Varje år i maj-juni provtas 10 kuststationer i Gaviksfjärden samt 10 utsjöstationer i öppna havet utanför Gaviksfjärden. Det tas ett bottenhugg som sållas och konserveras ombord på fartyget, dessa artbestäms och analyseras sedan med avseende på arter och biomassa inne på laboratoriet.

Huggare
Bottenhugg på R/V Lotty. Foto: Anna Palmbo Bergman.
Sållning
Sållning av bottenprov. Foto: Anna Palmbo Bergman.
Ål
Oväntad fångst i Gaviksfjärden! En ål lyckades hamna i huggaren men kunde släppas tillbaka oskadd. Foto: Anna Palmbo Bergman.

Under provtagningsperioden har stora förändringar skett i mjukbottenfaunasamhället i Gaviksfjärden. År 2000 började totala antalet djur att minska från 4000-6000 individer/m2 till mindre än 1000 individer/år. Endast en mindre ökning har skett efter det. Samma minskning ses i utsjöområdet. Den kraftiga minskningen beror till stor del på populationskraschen av vitmärla (Monoporeia affinis) i Bottniska viken. Troligen beror kraschen på svält. Kring år 2000 var tillrinningen från älvarna stor, och tillförseln av kol från land försämrade ljusklimatet för växtplankton, vilket minskade födotillgången för bottenfaunan. Vitmärlorna drabbades även av parasiter. En annan stor förändring sedan sekelskiftet är etableringen av den främmande havsborstmasken (Marenzelleria). Den påträffades första gången 1996 i Gaviksfjärden och har stadigt ökat och är nu den vanligaste arten. Även östersjömusslan (Macoma baltica) har ökat.

TotAbundans
Totalt antal individer/m2 i Gaviksfjärden 1998-2014.
Faunan
Bottenfaunans artsammansättning i Gaviksfjärden 1998-2014.

Beståndsövervakning av kustfisk

Provfiske har bedrivits varje år i Gaviksfjärden sedan 2004, det sker 1 gång/år av Länsstyrelsen Västernorrland på 45 stationer med Nordiska översiktsnät. Syftet är att följa beståndsutvecklingen av främst varmvattenarter av fisk. Av antalet fångade individer dominerar storspigg, följt av mört, strömming, abborre och sik. Storspiggen har expanderat kraftigt, medan abborren har minskat. Denna trend kan dock ha minskat under senare år.

Övervakning av miljögifter i kustfisk

Övervakning av miljögifter i strömming har pågått sedan 2007, och sker 1 gång per år samordnat med provfisket. Ett stort antal ämnen analyseras i strömming; DDT, PCB, kvicksilver, bly, kadmium, zink, krom, nickel, hexaklorcyklohexan, hexaklorbensen, bromerade flamskyddsmedel, dioxiner och perflourerande ämnen. Övervakningen och analysera utförs av Naturhistoriska riksmuseet.

I många fall är halterna av ovanstående ämnen jämförbara med andra områden längs Norrlandskusten, men flera kustområden i södra-mellersta Bottenhavet har dock oväntat höga halter av vissa miljögifter. Halterna av kadmium, hexaklorbensen och dioxiner i strömming är höga i Gaviksfjärden jämfört med andra undersökta kustområden i landet. Halterna av kvicksilver är dock lägre.

Övervakning av vegetationsklädda bottnar

I Gaviksfjärden och utanförliggande kustvatten bedrivs sedan 2007 miljöövervakning av makrovegetation. Det är 7-8 lokaler som undersökts 1 gång/år med dykinventering. Brunalger har den största täckningsgraden, sedan är grönalger vanligast i de övre 3-4 metrarna, medan rödalger är vanligast i intervallet 7,5-11,5m.

 

Tack för visat intresse!

/Anna Palmbo Bergman

 

Ett stopp i Gaviksfjärden…

Jag står vid relingen nu när KBV 181 sakta glider in i Gaviksfjärden, förbi Långskäret och Germundsön. Jag står och väntar, klädd i stövlar och flytoverall. Hinner faktiskt få lite hemlängtan, hem till Berghamn där borta bakom berget… Fast sådana här dagar har jag världens bästa jobb. Att få stå här och njuta av vårt vackra Höga kusten – på arbetstid!

Det är säkert många som har sett oss när vi då och då besöker Gaviksfjärden, så jag tänkte berätta vilka vi är och vad vi gör här.

KBV181
Kustbevakningens fartyg KBV 181. Foto: Umeå Marina Forskningscentrum.

Jag jobbar på Umeå marina forskningscentrum, i Norrbyn utanför Umeå. Men jag är ingen forskare, utan har en helt vanlig (fast ändå ganska ovanlig) teknisk tjänst som kemist och naturgeograf. Jag jobbar inom det nationella miljöövervakningsprogrammet, där vi på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten undersöker hur havet mår. Vi använder Kustbevakningens större fartyg KBV 181 för att 10 gånger varje år ta vattenprover på ett antal stationer i Bottniska viken. Och just här i Gaviksfjärden har vi en sådan station som kallas för GA1.

Pelagialstationer
Stationer för vattenprovtagning i Bottniska viken.

På våra expeditioner mäter vi temperatur och salthalt, tar prover för syre, pH, kväve och fosfor, samt räknar växtplankton, djurplankton och bakterier. Vi har ett laboratorium på fartyget där vi analyserar många av proverna direkt vi tagit upp dem. En del prover tar vi också med oss hem för vidare bearbetning och analys (för det går ju inte så bra att räkna små saker i mikroskop när det gungar…).

Vi tar dessa prover i ALLA väder (nåja, nästan iallafall). Där står vi i vårt laboratorium och gungar i Bottenhavets kulingvindar, skakar oss genom drivisen i Kvarken och njuter av vackra solnedgångar i Bottenviken… Sedan förvandlar vi våra resultat till tidsserier och statistik, så att någon i slutändan kan ta vettiga beslut om vår havsmiljö (får vi ju hoppas!).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Gaviksfjärden. Foto: Anna Palmbo Bergman.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Solnedgång i Bottenviken. Foto: Anna Palmbo Bergman.

Några av er kanske också har sett Lotty, vårt eget lilla kustfartyg, smyga runt i fjärden? Hon är ingen skönhet, jag vet, man ack så funktionell! En gång per år, i maj/juni, besöker vi ett tjugotal stationer här i Gaviksfjärden med omnejd för att ta bottenprover och se vilka djur som lever här. Vi ansvarar för hela kuststräckan mellan Ålands hav och Haparanda, så det blir ungefär 200 stationer som ska hinna provtas och sållas under 5 intensiva veckor varje år. Och om ni undrar vem det är som smyger omkring i fjärden här framöver, så har vi snart ett nytt kustfartyg (då Lotty snart går i pension efter många års trogen tjänst), och hon heter Botnica.

Lotty2
Lotty. Foto: Umeå Marina Forskningscentrum.

Nu ändras motorernas rytm, däcket börjar vibrera när vi nu saktar in och närmar oss stationen här i Gaviksfjärden. Dags att fokusera. Allt är klart för provtagning, jag väntar bara på klartecken från bryggan innan vi kan sätta igång. Om ni vill kan jag nästa gång berätta lite hur Gaviksfjärden mår och vad vi kan hitta nere på botten…

/Anna Palmbo Bergman